Vad betyder depersonalisering

Depersonalisation är en känsla av overklighet och en osäkerhet på den egna identiteten. Den drabbade individen känner vanligtvis inte igen sin spegelbild och klagar ofta på att livet känns som ett skådespel eller en film och att saker och ting känns overkliga, konstiga eller suddiga. Amindala reagerar på toppen, vilket leder till en känsla av ångest utan någon verklig fara.

Det finns ett starkt samband mellan depersonaliseringssyndrom och långvarigt lågintensivt emotionellt trauma. Sedan var jag symptomfri länge och började min utbildning till psykolog, men drevs av stor nyfikenhet och en önskan att förstå vad jag tidigare hade lidit. Således har du drabbats av depersonaliseringssyndrom, du är långt ifrån ensam. Depersonalisering är ett sätt att skydda hjärnan från överväldigande ångest.

Ofta sker reaktionen efter några år, när hans egen identitet ska bildas i de övre tonåren eller vid tjugoårsåldern. Resultatet visade att de visste lite om syndromet och kände att de sällan träffade patienter med symptom på depersonalisering. Det som orsakade hans depression var den smärtsamma känslan av orealitet han upplevde. Vet jag vem jag är?

Tillståndet kan variera mellan olika människor; vissa känner igen spegelbilden, men frågar sig själva: "är det verkligen jag? Ett parallellt frågeformulär för psykologer och läkare som syftar till att studera sin kunskap om depersonaliseringssyndrom. LSD, ecstasy och ketamin har också visat sig orsaka syndromet. Det visade sig att 39 procent av patienterna som deltog i studien upplevde symtom inom depersonalisering.

Depersonalisationssyndrom eller depersonalisations- och derealisationssyndrom är en psykisk störning som innebär att den drabbade upplever långvariga och plågsamma overklighetskänslor, av sig själv, sina jagfunktioner eller omgivningen, det vill säga depersonalisation och derealisation

Mitt intresse för depersonaliseringssyndrom bygger på det faktum att jag vid 23 års ålder hade denna erfarenhet. Detta motsvarar endast individer i Sverige. När offren berättar för psykologer eller läkare om sina symtom behandlas de ofta med en förklaring av ångest. Den drabbade personen känner sig kopplad från verkligheten, sin egen kropp eller mentala process.

Gillar jag vem jag är? Du har nog inte alltid upplevt den här typen av liv.

Men detta är inte unikt, utan en upplevelse som är typisk för depersonaliseringssyndrom, som drabbar 1-3 procent av västvärlden. Jag insåg genast att detta var något jag hade upplevt som ung man. Då inte som en separat diagnos, utan som symtom som kan uppstå med svår ångest. Utländska studier har hävdat att depersonaliseringssyndrom är ett av de mest underdiagnostiserade tillstånden idag, och vi ville se om samma trend finns i Sverige.

Depersonalisering uppfattas som mycket smärtsam för de flesta drabbade. En person som har drabbats av depersonalisering kan vanligtvis utåt interagera bra med sin miljö. Det är en förändring i känslan eller upplevelsen av jaget, så jag kände mig overklig. Externa negativa händelser kan då orsaka depersonaliseringssyndrom, även om själva orsaken till det mesta finns i föräldraskap.

Skillnaden är uppenbar. Men denna förklaring räcker inte. Under studiens gång undersökte vi hur vanliga symtomen på depersonalisering är bland patienter inom öppenvårdspsykiatri. Under mina fem år inom Psykologprogrammet i Lund nämndes ordet fettfri bara i ett fall. Majoriteten av offret förstår som regel inte att en person lider av depersonalisering - lesionen uppträder vanligtvis ganska normalt.

Oavsett hur svårt du försöker uppfatta dig själv och miljön som vanligt, är det en del av en person som inte längre kan slåss. Den drabbade personen känner vanligtvis inte igen sin spegelbild och klagar ofta på att livet känns som ett skådespel eller en film, och att saker verkar overkliga, konstiga eller suddiga. I depersonalisering ser du motsatt reaktion. Vissa mediciner kan orsaka depersonaliseringssyndrom.

Sårbarheten är förmodligen störst när du behöver ta reda på vem du är i förhållande till andra. Det faktum att traumat är lågt i intensitet innebär att det inte alltid är så uppenbart för andra eller till och med för dem som har utsatts. När vi fick se patienter under träning bedömdes min första patient att lida av depression. Det kan vara ett mönster av negativt svar, minskning, för höga krav och förväntningar, aldrig tillräckligt som du aldrig passar in.

Ett barn som inte har återspeglats i en positiv stil kan vara ömtåligt i sin grundläggande känsla av sig själv och sin egen personlighet.

Vad är depersonalisationssyndrom?

Detta innebär att tillståndet är lika vanligt som tvångssyndrom eller bipolär sjukdom. Det tog dock mer än tio år innan jag fick ett namn på tillståndet. En enda cannabiskonsumtion kan orsakas. Ångest och depersonalisering är två separata tillstånd, även om de har en stark koppling till varandra. Det faktum att skadan varar länge gör att orsaken ofta kan hittas i en miljö du har varit i länge, till exempel att växa upp.

Men han började snart beskriva symptomen på depersonalisering. Men varken de som lider av ett övergångsförhållande eller de som lider av detta tillstånd i den utsträckning det kan klassificeras som en psykisk sjukdom utgör någon fara för samhället; deras grepp om verkligheten är intakt. Enkelt uttryckt kan det beskrivas som den intellektuella delen av hjärnan, det vill säga den prefrontala cortexen, är hyperaktiv i depersonaliseringssyndrom.

Behandlingen av depersonalisering består av psykodynamisk terapi och beteendeterapi, men i de flesta fall försvinner störningen på egen hand.Symptom [redigera wikit text] känslan av personlighetsförändring beskrivs ibland som ett spöke eller deltagande i en film.

Drabbas du av overklighetskänslor som inte går över?

Överdriven aktivitet har visats På detta område. Du kan uppleva intensiv ångest utan att känna dig overklig, vilket innebär att de flesta med ångest inte har symtom på depersonalisering. Till skillnad från Freeze, som är tillfälligt, är depersonaliseringssyndrom permanent över tid och handlar mer om känslomässig suspension än fysisk. Min vilja att lära mig mer blev starkare och tillsammans med min elev Leif Mansson genomförde jag i slutet av min utbildning ett examensarbete om depersonaliseringssyndrom.

Allvarlig ångest och panikångest är också vanliga faktorer.